I det här inlägget ges ett tips gällande självanalys av löpsteget vid löpning. Området som täcks är position för isättning i frontalplanet, dvs. vart isättningsfoten ska placeras i sidled. Gällande isättning i sagitalplanet(längsgående led) pratar man ofta om importansen av att undvika en isättning långt framöver kroppens tyngdpunkt, förenklat innebär det undvikande av isättning allt för långt framför höften. Däremot pratas det sällan om nackdelarna vid fotisättning utanför tyngdpunkten i sidled. Förenklat menar jag att löpare bör undvika att springa brett gällande fotisättning. Det optimala är snarare att sträva efter att “löpa på lina”.
Kommer inte argumentera och redogöra fysiologiskt/biomekaniskt varför det är mer optimalt att springa med smal isättning. Dock kommer jag bidra med ett test, pröva att stå med båda fötterna under resp höft, dvs. lite smalare än axelbrett. Lyft sedan ena foten och stå kvar med stödjefoten under höften. Det följande scenariot talar för sig självt, intensiv muskelaktivitet behövs för att inte falla åt sidan. Pröva sedan samma sak men stå med fötterna tätt ihop, när du lyfter foten krävs ej onödig muskelaktivitet för att stå stabilt. Mindre onödig muskelaktivitet innebär ökad ekonomi i löpsteget.
Nedan ser ni hur en korrekt isättning bör se ut. Filma er själva eller använd eventuell spegel framför er vid träning på löpband. Har ni ett tydligt gap mellan isättningarna bör det korrigeras.
